Dollyprojektet
Ibland funderar man över om det egentligen vore bättre att kunna klona sig. Det finns ju tillfällen n är man VILL vara på två ställen samtidigt.
En annan vanföreställning är att det kan kännas som om man MÅSTE vara på mer än ett ställe, vid ett och samma tillfälle.
En annan vanföreställning är att det kan kännas som om man MÅSTE vara på mer än ett ställe, vid ett och samma tillfälle.
Trogna läsare vet min inställning till ordet MÅSTE och dess innebörd, och ni som känner att ni MÅSTE kan ju leta er igenom inläggen för att hitta det.
Det finns dock ett enkelt sätt att slippa känna MÅSTEN. Enkelt, hur enkelt som helst. Man säger bara NEJ.
Kan tyckas enkelt att säga, men så bra det fungerar, om man bortser från att man blir missförstådd eller att motparten väger in ena värderingar i ett NEJ.
Vad beror det på?
Varför vill man inte?
Ska man inte vara Hjälpsam?
Tipset här är att skita i varför undran blir bemött som den blir och bara luta sig mot fakta att Nej är ett Nej. Det är ju till och med lagstadgat så.
En annan risk med kloningar som måste vägas in är att även idioter blir dubbelt så många... Klarar man det?
Jag säger NEJ