Man behöver inte skriva en bok
Rätt otroligt, har inte ens funderat på bloggen på år...
Sedan sist jag skrev har det hänt en del.
Drivit eget - Gått i konkurs
Flyttat familjen - Genomgått skilsmässa - Flyttat igen
Flyttat familjen - Genomgått skilsmässa - Flyttat igen
Mått dåligt - Mått bra - Mått dåligt - Mår bra
Blivit kär!
Ibland måste man stanna upp, fundera och känna efter. Då är terapi bra. Skriva-av-sig är Terapi, för mig.
Flera gånger, särskilt på senare tid har jag funderat på att skriva en berättelse som jag har i mitt huvud, som jag drömmer om ofta. Men kommit fram till att jag måste inte det. En vacker dag kanske jag vill, och då skriver jag troligen den, från pärm till pärm.
Jag sitter i skrivande stund och känner att ett litet, och kanske mindre arga, inlägg då och då borde jag väl kunna få till. Lovar dock inget, inte ens mig själv.
Jag har ändå, via mina tonårsdöttrar, förstått att det är ute med att blogga, det är videobloggar och andra micromedia som gäller. Men vad skönt det ska bli att vara gammalmodig!